Förlorade själar som inte vet sin väg i utbildningen

Det är sant som jag har pratat tidigare om att dagens utbildningssystem är pressande. Allra helst när de unga inte har någon aning om vilken väg de ska gå. Det är inte förvånande att barnens föräldrar leder de till vad de ska gå, och spendera sina liv i det där som föräldrarna vill att deras barn ska göra. Men det här är faktiskt barnets val och inte deras föräldrar. Därför är det så svårt för barnen att hitta ett lugn i sin utveckling, föräldrarna styr barnens väg i livet.

Hur kommer det sig att föräldrarna gör så till sina barn? Hur kommer det sig att barnen inte vet vad de vill göra? Är det för traditioner? Att barnen ska fullfölja föräldrars drömmar som de aldrig uppnådde? Föräldrar som "tror" att de hjälper och vet vad som är bäst för sina barn? Dessutom, så finns det otaligt många alternativ att välja på, och lika många människor vet inte säkert på vad deras styrka är ännu. Och när de har kommit så långt att de vet detta har mer än hälften av deras liv redan passerat, deras kunskaper har blivit fyllda, och är då svårt att fylla en bägare som redan är full. Det bästa hade varit att tekniken skulle granska och skanna alla människor, på så sätt skulle tekniken kunna uppfatta allt. Detta skulle människor aldrig kunna i en sådan hastighet. Med tekniken inom oss, så skulle vi kunna veta, studera och tömma oss på det som inte var viktigt. På så sätt, skulle ingen själ vara förlorad och tid hade sparats, och arbete hade blivit gjort.