När börjar livet för funktionsvarierade?

Alla säger att det är upp till var och en kunna hitta sin väg och bli det de vill bli. Lättare sagt än gjort är det som man kan säga, så enkelt är det inte. Faktiskt så är det aldrig det. Andra säger att man har rätten att utbilda sig, få sina drömmar att bli till verklighet, gör att man kan bli och få allt så enkelt. Det är bara hjärtekrossande när vi har våra begränsningar av kunskaper på vad vi kan göra och verklighetens regler. För att inte nämna och tala om alla olika val och alternativ man har att välja på, det är det som är förvirrande och gör det svårare för t.ex. mig som funktionsvarierad. Vi är alla bra på många ämnen och handlingar och har många talanger, men ingen av oss vet vad vi är bäst på, då är det svårast för oss att välja och bli till något. Ibland hade det varit bäst om någon kunde säga vad man är bäst på och sikta på det. Det hade varit en tacksam utveckling att få klarhet i en själv, än att göra ingenting och slösa bort sina liv åt ingenting. Speciellt i många fall av funktionsvariation. Jag är en av alla som måste gå igenom varje dag, med nästan samma handling och händelser. Det känns som livet inte har börjat men det kommer det inte med detta system vi har. Men alla de funktionsvarierade som jag umgås med önskar mer än något annat att kunna göra mera av sina liv, de känner sig värdelösa för att inte ha kunnat få göra mer. Det är därför som jag vill att tekniken ska gå vidare och låta oss utvecklas. Så att det mesta av våra liv har mera mening.