Om det inte är fysiskt, så är det psykiskt

Människor kan bokstavligen aldrig vara nöjda. Hur kommer det sig? Är det kanske för vår natur? Men om det krävs så mycket energi och tid, vad är det då för mening att vara människa? Är det meningen att var och en av oss människor måste hitta den rätta platsen att bosätta sig på? Har vi skiftande förändringar som våra hjärtan och sinnen bestämmer när det är dags? Som att flytta söderut när det bli kallt, eller tvärtom.

T.ex. När det är sommar så är det för varm, och man önskar att det var kallare. Eller när det är vinter så är det för kallt, och då önskar man att det var varmare. Och när våren är här och är lagom med temperaturen. Då kommer ett annat problem upp. Man undrar varför man inte är lycklig?

När det fysiska problemet i kroppen har kommit i harmoni, då dyker det psykiska problemet upp i sinnet och ställer till det.

Där ser ni: Ingen är perfekt. Problemen kan alltid komma likadant som tiden går. Vad ska vi människor göra åt den saken? Ska vi ändra på allting? Därför att om bara en bit ändrar sig, så kan det rubba balansen på allting annat som stannar kvar. Både människan och allting som vi lever i är menat att ändra sig. Det var aldrig menat att vi skulle stanna kvar i tiden och allting som vi lever med nu.