Rättvisan och konsekvensernas vägar

Många av er tycker säkert att jag är en anarkist, och det kanske jag är men jag är också en demokrat. Men vem säger att man inte kan vara både och? Vem är det som avgör att man är någon typ av gruppmedlem bara för att man vill göra det som inte är rätt i det nuvarande system, som jag inte tycker fungera? Är det styrandet och tyckandet som skrevs och har varit densamma och uråldrig sedan begynnelsens tid?

Varför är det så? Har vi inte konstaterat att de vägarna som driver vårt system är helt urusla? Och de är också de som automatiskt kategoriserar oss, dömer och pekar ut oss till vad alla förväntar sig av oss att tycka och göra? Har historien gjort det omöjlig för oss att kunna bryta de gamla traditionella vägarna?

Men min åsikt och konsekvenserna med detta är så här, att om en dålig handling fortsätter att hända eller pågår allt för länge, så kan pressen som är förväntad att kunna hända kan också hända hos oss människor.

Människors tro för myndigheterna, samhället, lagarna och alla ledare och makthavare har förlorats. Då är det inte konstigt att människor börjar revolutionera och ta saker i egna händer. Det visar endast resultaten för ledare att ta jobbet med folket på största allvar, innan det blir olyckan som är naturlig.