Tomorrowland filmscen 5, 1: fördelar och nackdelar

Frank, Casey och Athena anländer till Tomorrowland, men nu är den inte ett dugg så underbar och full av liv som broschen visade, mer som en spökstad. Det är där som de träffar: General David Nix, som är samma man som var domare i uppfinningstävlingen som unge Frank var med på. Nix har inte åldrats alls sedan dess, men den enda skillnaden är att han är ingen robot, utan människa. När Frank bevisar för Nix att världen inte är totalt dömd tack vare Casey själv så vill han inte lyssna. Men när Casey och Frank kommer på lösningen på hur de kan rädda världen genom att förinta globen, den som är på toppen av den högsta byggnaden i Tomorrowland, den som de såg hela förstörelsen om framtiden. Det är för att Nix är hela orsaken till människornas sjuka förstörelse av sig själva. Och därmed världens förgörelse.

Fördel:

Det är sant i det som Nix säger om människor och varför många till slut får nog med att vilja hjälpa dem. ”Om du fick en vision av framtiden och var livrädd på vad du såg, vad skulle du göra med den informationen? Vem skulle du gå till? Vem? Politiker? Industriledare? Och hur skulle du övertyga dem? Med data? Fakta?” Nix har en poäng där, det finns nog massor av människor som har info. Alla de som har varit och blivit offer eller får bara avslag på sina drömmar, vägrar att hjälpa andra för att kunna bli en del av det samhället som vara menat att hjälpa dem. Alla våra vägar leder till ledarna och alla, faktiskt de val som vi lever med och gör är som att leva i en fabrik, om du inte passar in i det tempot är du dömd. De är som Nix. Det är som om vi pratar till döva öron. Världen och alla ledare måste bli mera öppna till alla, samt släppa in framtiden med robotar och inte förvandla människorna till dem och ge alla den hjälpen varenda en behöver. Bara just då kan vi gå framåt, se ljuset, ha en positiv chans att överleva och ett fungerande samhälle. Alla rika och mäktiga kan inte tro att alla har det bra bara för att de själva har det. Men när saker och ting händer i våra samhällen så är det vanligast att ledare, regeringar och alla de som bestämmer, tycker de är för små och obetydliga. Då undrar man och borde fråga dem, ansikte mot ansikte? ”Är inte alla människor viktiga?”. Är det meningen att människor är som offerlamm eller insekter som det inte gör så mycket om de dör eller faller offer för allt möjligt? Men, sanningen att säga, det är faktiskt, redan från början, deras fel att vi har hamnat i den situation av otrygghet, osäkerhet, orättvisa, oförstående, obegripligt i det som vi kallar för system där vi bor i.