I, Robot: Slutsats

Efter allt som har hänt så kan man ändra sig. Ändra åsikt, ändra attityd, ändra synpunkt på någonting som man var fastbeslutsam med. Det kan alltid komma något gott med hemska saker men också att något händer som kan få en att komma ut ur de mörka vägarna. Det kan vara exakt den rätta medicinen. Men om du känner något som är fel så ska man aldrig ignorera det. Därför att det är meningen varför vi har fått sinnena av naturen. Men förändringar kommer ändå alltid att hända, det är en del av naturen. Människorna kommer alltid att vara olika men om saker och ting stannar kvar på samma sätt för länge, så är det som om att det sämre skapas och växer till att bli till slut sämre än sämst. Bryt de dåliga, gamla och arroganta vanorna och sätten som våra system är byggda och drivna av. Annars kan det vara för sent innan man har uppfattat ens ett av alla problemen.

Det är uttrycket som filmen har som en vägledning av handlingen: "One man saw it coming", En man såg det komma. Alla kan vara emot, ha sina misstankar och inte vara som alla andra, men det är känslan som att överleva. Vilket vi människor har fått ifrån djuren. Men det är inte meningen att vi ska bete oss som djur. Vi är inte som dem. Vi är människor. Ingenting annat. Det finns inget eller ingen som ska säga till oss hur vi ska se ut eller vara som om någon är sjuk, beter sig, tycker eller har en syn på allt och alla. Men det området som vi lever inne i gör oss antingen till djur eller robotar i verkligheten. Det är meningen att man ska få hjälp att komma på rätt spår, inte bli utelämnad att lista ut det själv. Då är det inte konstigt att så många misslyckas eller kan hjälpa till i samhället heller, så det är tyvärr politiker som har glömt oss, vilket gör att olikheterna är oacceptabla och ovälkomna. Det är inte människorna som det är fel på, det är processen i det trånga systemet vi tvingas att leva i. Det är inte meningen att problem ska uppstå på grund av våra livsstilar och själva livscirkeln. Då är det precis som ett dårhus. Exakt likadant som Spooner kände sig i början på filmen.